Lucka 6: Korpgluggarna öppna och pennan redo

En annan stark flicka jag ofta läste om i barndom var Harriet M. Welsh i Harriet spion av  Louis Fitzhugh. Att jag gillade Harriet så mycket berodde förmodligen på att hon skulle bli författare, och det skulle ju jag också. 

Harriet har en spionrunda varje dag efter skolan där hon kikar genom fönster och gömmer sig i mathissar bland annat. Hon har alltid med sig en anteckningsbok och skriver ner allt hon ser. Om man ska bli författare gäller det nämligen att "ha korpgluggarna öppna och pennan redo". Sagt och gjort, jag skaffade en anteckningsbok och gav mig ut på spionrunda. Harriet M Welsh bodde i New York, jag bodde i vad som poetiskt beskrivits som porten till skogsområdet Tiveden. Det hade varit enklare att leva ut Thoureaus Walden än en att genomföra en spionrunda som påminde om Harriets.  Min spionrunda bestod mest i att jag satt gömd i diket uppe vid den samling postlådor som fanns en backe upp från vårt hus, och noterade vilket klockslag den mystiske mannen som hade bikupor hämtade sin post. Att han var mystisk berodde på att han hade ett stor yvigt hår, men mest på att vi inte kände honom, till skillnad från de övriga som hade sina postlådor just här.

Vad jag skulle med klockslaget för posthämtningen till vet jag inte. Med spionerande blev det alltså inte så mycket, inte författandet heller kanske, men jag går fortfarande inte många meter utan att ha en anteckningsbok med mig.