Lucka 7: Hemliga språk

Att vara bosatt på landet där det inte fanns så många andra barn i närheten innebar inte bara svårigheter i spionerandet, det krävdes också föräldrainsatser när man skulle leka med andra barn. Mina föräldrar var fantastiska med detta och väldigt måna om att jag skulle träffa jämnåriga. Men ofta lekte jag för mig själv ändå och det var utvecklande för fantasin. Ska man leka kriget mellan röda och vita rosen ensam, krävs ett rikt inre liv och god föreställningsförmåga.  

Under en period på mellanstadiet läste alla Astrid Lindgrens böcker om Mästerdetektiven Blomkvist. Möjligen visades också de svartvita inspelningarna av böckerna på teve vid den här tiden. Att de här böckerna var så populära berodde mycket på att där fanns ett hemligt språk. På min plats i tillvaron under 80-talet var koder och hemliga språk det absolut coolaste man kunde ägna sig  åt. Jag minns att en skolkamrat krävde att jag skulle lära hen hemligheten med rövarspråket och en period ägnade vi varje rast åt detta. Eftersom hen hade svårt att skilja på konsonanter och vokaler gjorde det processen lite knöligare. Jag vill gärna tänka att jag gjorde en pedagogisk gärning de där rasterna, men möjligen förvirrade jag bara begreppen ännu mer. 

För mig är Mästerdetektiven Blomkvist alltid svartvit. Det var så det såg ut i min barndom. Det är ju mycket debatt just nu om nyinspelningar av bland annat gamla Astrid Lindgren-filmer. Särskilt representanter i min generation är motståndare. Förmodligen känner vi att vi får det som var tryggt och idylliskt i vår barndom sönderslaget i och med den nya moderniserade Saltkråkan. Ser inte farbror Melker ut som Torsten Lilliecrona blir det sprickor i våra fundament. 

Jag tycker rent generellt att det görs för mycket remakes av gammalt i dag, istället borde man skriva nytt, hitta på egna karaktärer istället för att använda andras. Men vi måste ju inte titta på de här nyinspelningarna. Vi kan ha kvar Saltkråkan och Blomqvist och allt vad det är så som vi känner dem, de finns ju fortfarande. Så för mig är farbror Björk alltid Sigge Fürst, och skurken i Mästerdetektiven lever farligt är Messiah Hallbergs pappa. 

Kommentarer

Populära inlägg